Lekmannen såg vår värld i symboler. Vårt talsystem är uppbyggt av symboler. 0 är ingenting symboliserat som någonting. Det vill säga symbolen 0 symboliserar ingenting. Den är ingenting men ändå någonting.
Vetenskapens dilemma är att den bygger på matematik där siffran 0 spelar en central roll. Matematiken är värdelös utan siffran 0. Det är själva definitionen av 0 som får matematiken att fungera. Men vad betyder siffran 0? Vetenskapen använder sig av siffran 0 för att försöka göra sig av med 0. Istället för att acceptera 0 som ett resultat gör vetenskapen allt för att undvika den. Eftersom 0 är ingenting är det inte ett giltigt svar. Därför gör vetenskapen allt för att undvika 0 som ett potentiellt svar. Men 0 finns redan i vetenskapens främsta verktyg... matematiken. Accepterbara svar får endast innehålla siffror mellan 0 och ∞. Aldrig 0 eller ∞. 0 är inte empiriskt giltigt. Eftersom vetenskapen aldrig accepterar 0 som ett svar, kommer vetenskapen inte heller att nå den allra minsta partikeln. För den minsta partikeln är infinitesmal, det vill säga 0. Stringteorin försöker hitta ett sätt att gå runt noll, för att försöka få någonting att inte komma från ingenting. Men detta är en omöjlighet. Om vetenskapen menar allvar med att 0 skall bort, måste de förändra matematiken från grunden. För 0 är matematikens mest fundamentala siffra. 0 är grunden för vår fysiska värld. Universum är alltid i jämvikt. Intet är inte stabilt. Därför uppstår ständigt kvantumfluktationer. Kvarkar hoppar ständigt in och ut ur existens. Dessa kvarkar är byggstenar för protoner och neutroner. Eftersom atomer är uppbyggda av dessa innebär det att vi själva ständigt hoppar in och ut ur existens. Om partiklar kan uppstå ur ingenting måste det betyda att ingenting i sig har säregna egenskaper. Det vi kallar ingenting är någonting. Så matematiken i sig säger att 0 existerar. Matematiken bekräftar att 0 är någonting. 0 är ingenting i vår dimension, men ändå är det någonting? Det måste betyda att 0 är någonting i en annan dimension. Vad är ingenting i vår värld men ändå någonting? Medvetande...? Alla problem med kvantummekanik försvinner om man accepterar en medvetande dimension. Denna dimension är 0, som är lightbearing aether, tom rymd. Relativitetsteorin är relativ, det vill säga subjektiv. Den är beroende av varje observatörs hastighet i rumtiden. Den kan bara bli objektiv i förhållande till tom rymd, lightbearing aether, som är 0, som är kvantmekanikens referensram, medvetande dimensionen. Vetenskapen har blivit en materialistisk dogma som inte kan se bortanför dess paradigm. Vetenskapen lider brist på filosofiskt tänkande. Vad är mer sant? Att 2 + 2 = 4 eller att gräs är grönt? Vi vet att gräs inte är grönt över huvudtaget. Det är vår perception av gräs som ger oss bilden av att gräs är grönt. Det finns inget objektivt grönt. En färgblind skulle se grått. En mus skulle se en annan färg. En skalbagge skulle kanske istället känna en vibration eller en speciell lukt. Photoner omvandlas till elektriska impulser av ögat och dessa elektriska impulser omvandlas till en bild i vår hjärna. Vi skulle kunna skapa en bild i hjärnan enbart genom att stimulera hjärnan med elektriska impulser. Så grönt skapas i vår hjärna. Det vi observerar är en subjektiv bild av verkligheten, det är vår version av verkligheten. |
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti